Lasses tidigare inslag
 |
|
En dag kunde inte Sixten ta ut Attache ur boxen för grimman var
borta. Jag visste att grimman hängde på Putte Tricksons boxdörr. Mandel
hävdade bestämt att Sixten stulit Puttes grimma. Nu kan jag avslöja att
Mandel hade fel. Putte, som inte var att leka med, hade knäckt sin
grimma som nu var hos sadelmakaren, Wallenco eller Jussi. En historia som det pratades om av och till i Sixtens selkammare handlade om Red Bon som importerades 1922 av Walter Lundberg, han med memorialen än i dag. Red Bon skeppades tillsammans med fyra andra hingstar över Atlanten. Mitt ute på havet avled Red Bon och hivades över bord. En av de andra hingstarna var hans halvbror. När hästarna lossades i Göteborg hade halvbrodern blivit Red Bon. Den nya Red Bon blev en framgångsrik tävlingshäst och avelshingst. Han prydde länge tornen vid huvudingången i relief och begravdes på Solvallas innerplan, ungefär där bandomartornet nu finns. På Erik Anderssons bild kan det vara Harald Eriksson som visar upp ”Red Bon”. Sanningshalten i denna historia kan jag ju inte garantera men jag har hört den senare i ungefär samma version. Slår man på Red Bon i ST:s databas så ser det lite anmärkningsvärt ut med okända hästar i många generationer. Även avkommornas resultat har nollställts. Jag tror att flera av er har hört varianter av det här så låt höra vad ni vet.  |
 |
 |
| 1956-57 hjälpte jag Mandel och Pjatten i Gunnar Nordins stall efter skolan. Mittenstallet i Herrgårdslängan var Sixten Lundgrens och där tillbringade jag många eftermiddagar. Längst in till höger stod Attache med en filt över boxdörren, ganska beklämmande med honom instängd i en mörk box större delen av dygnet. I boxen mittemot fanns hans dotter Lilie med Lilian Harvey som mamma. Hon skulle senare få en halvsyster i Julienne. Bredvid henne stod Kalle ”Klicken” Liljegrens Mary Olga. Övriga boxar var tomma eller belamrade med bråte, förutom första boxen till höger innanför dörrarna. Den boxen lånades av Gunnar Nordin och användes som sluss eller karantän för nya hästar. Mandels uppgift var att sköta den häst som fanns där. Den uppgiften delegerade han till mig. Klockan 15.00 skulle jag gå dit med hö, mocka boxen och borsta hästen. Beroende på hanterbarhet fick jag också träcka hästen på stallbacken. 16.30 var det hinkvattning och havre. Hösten 1957 lämnade Sixten in licensen, Pjatten blev tränare och övertog bl a Sixtens rockard. Min sista uppgift i Sixtens stall blev att dra ner den gröna rockarden till Pjattens stall, skrapa den och måla om den till mörkblå. Långt senare fattade jag vilken stor man den lille hesa, stammande gubben var. Sixtens sista dagar på Solvalla var inte så glamorösa, om man säger så. Däremot fick jag lyssna på många historier som sipprade ut från selkammaren när jag var i det stallet. Ska återkomma med en story därifrån. |
 |
| Vi är kvar på 60-talet och drar oss till minnes två amatörkuskar. Hos FiskOlle fanns byggmästaren Sigge ”Vargen” Hedman och hos Wallner/Lindstedt huserade Rune ”Apan” Jansson. När Vargen och Apan bildar travstall så blir ju det naturliga stallnamnet Stall Kolmården. Sigge blev ju senare framgångsrik travtränare, men vad inte alla vet är att byggnadsingenjören Hedman även projekterat Solvallas gäststallar. Sigge syns alltför sällan på Solvalla numera, hans utslitna axlar hindrar honom. Apan är borta sedan länge men ett minne som jag har är en häst som hette Kimberly’s Lady. Hon var mycket startsnabb och ledde sina lopp länge med Håkan i vagnen. Apan sa till Håkan: ”Du kör fel, hon ska ligga på rulle”. Ett par veckor senare sa Håkan: ”Nu får du visa hur det ska gå till, hon startar i amatörloppet nästa vecka”. Hur det gick? Hon låg i rygg på ledaren till 100m kvar då Apan vred på och vann. Statistiken 48 starter, 2–9-8 talar sitt tydliga språk. |
 |
|
Vändpunkten, kompisen, HÄSTEN, Rally Lama. Ulf Reslow hade
avlidit och stallet skingrades, hästarna hamnade hos P O Bengtsson på
Farligheten i Örsundsbro. I en hage, under en korkek ”satt” en treårig
valack och luktade på blommorna. Av någon underlig anledning kallades
han för Ferdinand. Bojan Reslow ansåg att han skulle passa bra hos en
amatör och
Raymond Ström höll med och tyckte att det var nåt för mig att leka med.
Jag var lika fattig då som nu så en välvillig Bojan gjorde att jag fick
honom nästan gratis. Han blev fem år och var fortfarande ostartad. Jag
funderade i banorna att nu får det vara färdiglekt. Jag hade länge
fascinerats av K G Holgerssons sätt att betrakta hästarna som sina
arbetskamrater. I Holgers regi blev Ferdinand en tävlingshäst. På hösten
som femåring kom första segern på Solvalla. Osten hade en ny amerikan
som hette Extra Pride och som startade 20 efter över 1640m. På sista
långsidan svepte han fältet och gick mot en säker seger, trodde även
jag. Mitt på upploppet växlade Rally Lama ner Extra Pride. Ostens
kommentar till Holger efter mål: ”Jag trodde min sprang fort när den där
klumpen kom farande”. Jag var ingen dålig löpkusk, jag var urusel, trots det vann jag lopp med honom. Loppet har funnits på film men är överspelat med Hacke Hackspett. |
 |
| Som 15-åring blev jag med moped, en Vicky. Gemensam pappa till Tornado och Big Ben var Big Noon. Han bodde på Menhammar, Ekerö. Perfekt mopedavstånd så dit åkte jag några gånger med lådkameran. Mötet med Kejsaren var mäktigt. Jag tror att det var vid den här tiden spelintresset fick ge vika för hästar och sporten. |
 |
| Efter avslutad 8-årig folkskola fick jag mitt första sommarjobb, semestervikarie för S O Jonsson hos Sören Nordin. På ”Ranchen” vid BG-banan hade han bl a Tornado, som tidigare på året varit tvåa i Elitloppet. Den lätthanterade, fina hingsten blev snabbt min favorit. När S O kom tillbaka blev jag inkallad till Sörens kontor och fick kvittera min första hundralapp på en löneremsa. Senare samma år fick jag följa med till Jägersro där SM avgjordes. Tornado fick sista pengarna men med i samma buss var Robban Brissman med Gibs Bulwark som vann. Erling Larssons Gay Noon var tvåa. Resan tog sex timmar längre än väntat för fläktremmen gick av på John Bohmans hästbuss. |
 |
| Black Diamond en valack e. Sir Walter Scott-Britt Dare. Jag hjälpte Mandel och Pjatten i Gunnar Nordins stall efter skolan 1956-57. Pjatten blev egen tränare på hösten 1957 och en av de första hästarna som kom var Blacken. Jag fick förtroendet att åka med honom och Hondo till Åby för att starta i ramloppen vid kriteriet som Kerrim vann. Fotograf med min gamla lådkamera var Harry Lindblom. |
|
